Om uppfödningen:

Tasserian ligger i Åsa, mellan Varberg och Kungsbacka (ca 5 mil söder om Göteborg). Ni når mig enklast via e-post (kollas ett par gånger i veckan) eller på telefon 0340-655200 (kvällstid t o m kl 21). Fråga efter Lena. Jag har också ett mobiltelefonnummer men har i stort sett aldrig telefonen på utom på utställningarna. Säkrast är att maila eller ringa på hemtelefonen.

Kaninerna bor i ett förråd i trädgården. Där finns ingen värme men temperaturen brukar ändå hålla sig ovanför nollstrecket. 18 burplatser finns men några extra går att skaka fram med hjälp av lösa inneburar. När vädret tillåter är kaninerna ute i omgångar i rastburar eller koppel. Vi har också uteburar (3 stycken med plats för 11 kaniner) med tak över sig och "väggar" av byggplast runtomkring så det innebär att det är drägligt (även för oss) att ha en del av kaninerna ute även på vintern, Just nu bor nästan alla våra hanar utomhus. Utöver detta har vi ett par "udda" burar ute som följt med olika kaniner hit.

Ungarna flyttar vid tidigast 8 veckors ålder. Köpta kaniner kan hämtas hos oss eller levereras till de utställningar vi besöker. Inga kaniner skickas med buss eller tåg. 

Jag har gått Kaninavelsförbundets kurs i kaninuppfödning och uppfyller KAF:s krav för att få registrera mitt kaningårdsnamn. Troligen kommer jag att göra det inom en ganska snar framtid.

Mitt uppfödarnummer är B32. 

Om mig:

Jag som är Tasserians "kaninmamma" heter Lena och är 47 år. Jag är gift sedan många år med Ari och vi har två barn, Martin (som flyttat hemifrån) och Anneli som hösten-08 också mer eller mindre lämnat oss då hon börjat en utbildning i Ljungby. När jag inte pysslar om familj eller "långöron" arbetar jag som läkarsekreterare , ett jobb som jag verkligen stortrivs med. Finns det tid över läser jag gärna en bok eller stickar en och annan tröja... 

Intresset för djur har alltid funnits hos mig och som liten önskade jag mig alltid ett eget djur (hund, katt, marsvin, hamster, vad som helst...) men mina föräldrar stod emot alla övertalningsförsök. Visserligen inköptes ett akvarium när jag var fem år gammal men samtidigt fick grannpojken, som var min bästa kompis då, ett marsvin! Gissa om jag var avundsjuk... Ännu några akvarium passerade under min uppväxt men fiskar är, i ärlighetens namn, ett dåligt surrogat när man helst av allt vill ha ett djur som går att krama och klappa.

Tolv år gammal fick jag mitt första "riktiga" djur, en undulat som döptes till Robin. Han blev en riktig personlighet som pratade, flög fritt inomhus och ett blev ett riktigt sällskap. Det var tänkt att han skulle följa med mig när jag flyttade hemifrån men då han så tydligt vantrivdes i min lägenhet så fick han flytta "hem" igen. Han bodde kvar hos mina föräldrar tills han dog, nästan 15 år gammal!

1994 flyttade vi till ett radhus med trädgård och barnen fick en kanin, en svart-vit blandras som döptes till Stampe. Intresset för honom svalnade ganska snabbt hos barnen (då 5 och 7 år) så han fick ett nytt hem.

2001 flyttade vi igen och nu ville Anneli ha en kanin att hoppa med. En dvärgvädurshane inköptes vid en utställning i Åkulla. Denne kaninkille (ännu en Stampe, då 9 månader) visade sig ha mycket bestämda åsikter beträffande både hoppning och koppel och använde sina tänder flitigt för att understryka detta... Fick han bara bestämma själv var han dock en trevlig herre så tanken att ställa ut honom igen och kanske skaffa honom en fru slog rot. En liten Molly inköptes och ställdes ut i Kinna som ungdjur (95 p) och sedan var jag fast... Deras första kull föddes i april-02 och sedan har det rullat på... Stampe fick somna in i december 2008, 8 år gammal och även Molly har lämnat oss men några av deras avkommor finns ännu kvar här...

Tyvärr har jag valt "fel" man i mitt liv. Han är allergisk mot de flesta hundar och katter samt, givetvis, kaniner! Alltså är djur inomhus inget alternativ i vår familj. Även vår son har ärvt kaninallergin, om än ganska lindrigt. Båda har dock svårt att helt avhålla sig från att vara med kaninerna. Min dotter Anneli har delat kaninintresset med mig sedan vi startade men då hon nu mer eller mindre flyttat hemifrån så får jag sköta kaninerna själv.

Jag fortsätter med "pälsklingarna" så länge tid och ork finns men kommer att minska ner ordentligt! Från 2010 är det enbart dvärgvädurar i Tasserian igen(Zingo, 9 år, är undantaget). Orkar inte med två raser och har heller inte plats för dem om jag skall ha möjlighet att spara och pröva mig fram vad som blivit bra eller inte. Skall försöka hålla ner på antalet och endast spara det som är bra och användbart i aveln. "Gamlingarna" får dock stanna. Här finns två 9-åringar, en 8-åring och flera 6- och 7-åringar och jag har inte hjärta att göra mig av med dem...