Sidan är under uppbyggnad....

PARNING:

UNGARNA:

Mina kaniner har, med hittills ett undantag fött sina ungar dag 30-32 om allt gått bra. Vanligast är dag 31. Någon har gått lite längre men då har resultatet varit en mycket stor, död unge. Oftast hamnar ungarna i boet men förstföderskor kan ibland misslyckas så att någon eller tyvärr alla ungarna ligger utspridda i buren. Man kan samla ihop och försöka värma upp ungarna (I BH:n eller på en vetevärmare i en vante t ex) men ofta är det för sent... Ibland kan man rädda dem genom att lägga över dem till en fostermamma om någon lämplig finns. Helst skall ungarna då vara jämngamla men undantag finns... Lille Robinson (kull 55) bodde under 3 dagar tillsammans med en kull som var 12 dagar äldre. En vild chansning som fungerade men det var den yngsta kull som fanns för tillfället. Därefter föddes en ny kull och han fick flytta dit istället och även detta fungerade. 

Jag brukar kontrollera boet så snart som möjligt efter att ungarna är födda. Om det behövs lyfter jag ut mamman under tiden men de flesta av mina honor brukar gå att muta med något ätbart och de brukar oftast inte ha något emot att jag gräver i boet. Jag tittar på färg/teckning och tar bort ev döda ungar. Om alla ungar verkar jämnstora rör jag inte boet igen på några dagar, men om någon av ungarna är mindre än syskonen brukar jag kolla varje dag. Onödigt om döda ungar ligger kvar med sina syskon. Ibland har vi försökt stödmata mindre ungar de första dagarna men det har inte lyckats så det bästa är nog att låta naturen ha sin gång...

Det har hänt att ungar försvunnit ur boet. De kan ha följt med en spene ut och sedan kravlat åt fel håll. Denna risk minskar om man ha bolåda till honorna men tyvärr vill de inte alltid använda dessa. Ett fåtal av mina honor använder bolådorna utan bygger hellre boet under höhäcken eller bredvid/bakom bolådan som istället används som toalett. Enligt djurskyddslagen skall honan ha tillgång till bolåda när hon föder men det går ju inte att tvinga henne att använda den...

"Dagsfärsk" unge, madagaskar manteltecknad. Man kan redan från början urskilja de vita tecknen på huvudet och svanstippen. Även "sotningen", som en madagaskarfärgad har på sidorna, syns redan. Titta på den lilla baktassen - man kan redan se klorna!

1 vecka gammal unge från samma kull som ovan. Jag tror faktiskt att det är samma unge... Än har den inte öppnat ögonen men vill gärna kravla iväg om man sätter ner den. Det gäller att vara snabb med kameran! Den har nu fått ett pälslager men ligger fortfarande nedbäddad under mammas päls i boet.

2 veckor gammal nu. Pälsen har blivit tjockare och öronen är på väg mera isär. Ögonen är öppna. Vill absolut inte vara stilla för fotografering utan försöker hellre krypa under mamma och dia när tillfälle ges. Ungarna har ännu inte gjort några längre utflykter från boet. Jag har bara sett dem kila någon decimeter utanför boet och se sig omkring för att  sedan kila snabbt tillbaka och gräva ner sig bland syskonen. Världen är lite för stor ännu...

Ännu en vecka har gått och ungarna är 3 veckor gamla. Nu kilar de omkring i buren  och smakar på hö och "riktig" mat. Även mammas bajskulor verkar smaka mums... Bäst är ändå när mamma står stilla och äter som man kan åla sig under henne och ta en slurk när man själv vill ha... Öronen är på väg ner och ungarna närmar sig sin gulligaste ålder. Fortfarande sover de ofta och mycket men när de är vakna så är det full fart... De är otroligt nyfikna! Nu är det dags för en första könsbestämning men det kan ännu vara svårt att se helt säkert ännu. Vissa uppfödare kan se kön redan på nyfödda ungar men så långt har jag inte kommit ännu...

4 veckor och mer och mer kaninlik. Äter glupskt av allt som serveras (gärna sittande i skålen så ingen annan kommer åt att äta...). Öronen pekar neråt för det mesta.

5 veckor gammal och nu är jag döpt till Fanny. Till höger syns brorsan Figaro.

Drygt 8 veckor gammal och färdig att flytta hemifrån... Fanny bor numera i Kungsbacka hos familjen Vedin.